Sorry !

Råkade göra något så att min blogg ser ut som bara den.

Fixar det snart !


Adios!

Dagarna bara flyger iväg ...

Hej Bloggen!

Dagarna bara flyger iväg och idag är det måndag igen.
Men så är det ju när man har det bra och roligt, då bara flyger tiden iväg.
Och helgen gick jätte fort. Helgen bestod av utgång på resturang, Mongolisk Barbique.
Jätte gott och jätte mätt blev man, utgång för fösta gången här i Oskarshamn, badning för fösta
gången i år i en sjö. Jätte skönt var det , badade igår med (söndag) i en annan sjö, där var det 22 grader.
Ja sen en hel del mys med älsklingen har man ju också hunnit med :) .
Älsklingen fyllde ju 21 år i torsdags så det firades hemma hos hans föräldrar med hans farmor och hennes gubbe och moster och jag då :) Tog ju inte med mig min present som jag har till han för jag trodde inte jag skulle stanna så länge som det har blivit så han ska få den när jag varit hemma och hämtat den, men jag köpte fem rosor till han och städade hela lägenheten :)





Haft en underbar helg i alla fall. Och nu är det en ny vecka igen.
Älskling jobbar bara denna veckan med sen har han semester :)
Har varit här i en vecka och fyra dagar. Blir nog en hemfärd till Hasslö snart, skulle jag tro.

Idag så vet jag inte alls vad som händer. Tänkte sova länge idag men det gick inte alls, i o för sig så
är ju klockan tio ganska länge ändå, så jag sov nog länge i alla fall.
Hade velat ut och springa men det är så fruktansvärt varmt. Sen har jag mina löparskor hemma hos
mina päron. Så när jag åker hem nu nån dag så ska jag hämta dem så jag kan springa.
Har ju haft en jobbigt förkylning som har avtagit nu, så jag kan nog börja springa igen. Fick ju den hemska förkylning precis när jag kommit hem från Tunisien. Det satt ju några så barn bakom mig i flyget påväg hem från Tunisien. Som bara hostade och nös hela tiden. Så det var nog det jag rök på. Mamma fick ju också det, så himla typiskt. Men jag överlevde i alla fall.
Ne nu måste jag sysselsätta mig med något tills mitt gull kommer hem :)

Nu har ju min älskade vän Josefine äntligen fått sitt barn :)
Det blev en pojk som föddes den 2 juli. Vilket jag hade på känn hela tiden att det skulle bli en liten Elvis!
Jätte söt är han verkligen! Och jossan läser du detta så önskar jag er Grattis igen
till detta mirakel. Måste komma och hälsa på väldigt snart, när det har lugnat ner sig
lite :) Gud vad jag längtar tills det och gud vad stolt jag är över dig Jossan och över Gibbler!
Så fina föräldrar ni kommer att vara åt denna lilla prins !

Ne nu ska jag hitta på något!
Ha en bra måndag !

Vart ska jag börja?

Hej Bloggen!

Idag är det jätte varmt också. Sommaren är verkligen här nu.
Och nu har vi redan komit in i månaden juli. Dagarna bara springer förbi.
Vilket man inte vill för sommaren vill man ju hinna njuta av riktigt ordentligt.
Men rätt vad det är så är sommaren över. Nej nu ska vi inte vara sådana.
Hela juli är kvar och augusti för den delen.

Jag tänkte faktiskt berätta nu vad det är som har hänt i mitt liv de senaste månaderna.
Jag har inte velat tala högt om det bara för att man vet ju inte riktigt säkert innan
man har hunnit landa lite. Jag ska lätta på mitt hjärta nu. Vilket ska bli riktigt skönt måste jag säga.

Varnar för ett riktigt långt inlägg redan nu.

Kan börja med att säga att det är slut mellan mig och Fredrik, det tog slut för ett tagsedan.
Varför det tog slut mellan oss ska jag berätta nu..

Förra året när jag flyttade till kritistianstad var det meningen att jag skulle bli lycklig.
Få en egen lägenhet, börja ta ansvar mer för mig själv och börja läsa Psykologi A på kristianstads högskola.
Hade ju fått Alfons i födelsedags  present av mina föräldrar så han flyttade ju givetvis med eftersom han är ju min hund :)
I början så hade jag en enorm stor klump i magen bara för att jag saknade alla där hemma i Karlskrona/Hasslö.
Jag kände mig så fruktansvärt ensam. Jag grät om dagarna och ringde mamma och sa att ni får inte glömma bort mig, vilket jag idag kan säga att det skulle dom aldrig göra. Men sådan längtan jag hade efter dom och den där klumpen var riktigt stor.

Det var ju min första flytt hemifrån liksom och det var ju en bit att åka. Skillnad om jag bara flyttat in till stan. Då hade jag haft en två mil bara till mina föräldrar. Det är ju ingenting.
Sen så eftersom jag var så ledsen så gick det ut över Fredrik. Och vi bråkade typ hela tiden för att jag mådde så dåligt. Vill inte hänga ut han för mycket men han förstod inte mig. Visst det är olika hur man reagerar när man flyttar hemifrån. För mig tog det längre tid att smälta det eftersom jag har så bra relation till mina föräldrar osv.
Men nu idag har jag inte svårt att flytta hemifrån för jag gillar att ta ansvar för sig själv. Kunna bestämma själv osv. Aja, det gick ut över vårat förhållande. Och vi bråkade hela tiden. Det slutade med att han nästan rev hela lägenheten och slog sönder våran spis häll. Och han knuffade mig och bar sig allmänt illa åt. Och jag kan säga det att jag vill inte svart måla honom som jag sa innan. Men han har betett som en riktig jävla idiot mot mig. Ursäkta språket. Men det är sant. Och jag tänker verkligen skriva ut om vad han har gjort för det är inte rätt att det ska döljas på något sätt. Ni kanske tycker att det är jätte hemskt att jag gör det. Men då får ni tycka det för detta är min blogg och jag vill skriva om mina tankar, mitt liv osv.

Det tragiska med detta förhållandet var att det här är inte allt som hänt utan vårat förhållande har inte alls varit en dans på rosor alltså. Jag har gett han så många chanser och han har aldrig tagit dom på allvar utan bara ljugit för mig och sedan sopat det under mattan. Jag har blivit behandlad som en trasmatta som man bara trampar på måste jag säga. Enda sedan vi blev ihop har han ljugit för mig, bettet sig illa mot mig osv. Han har tagit pengar både från mig och mina föräldrar, men även av sin egen släkt och så. Men även där gav jag han en ny chans. 
Ja han har gjort en massa dumma saker helt enkelt och jag har bara sagt att gör inte om det. Och så fick han en ny chans igen. Vilket jag idag inte alls är stålt över. Jag har fått höra från många att jag är för snäll. Och det har jag verkligen märkt. Men en dag så tänkte jag att ne jag orkar inte mer. Jag gör verkligen inte det. Samtidigt som jag märkte att varför är jag tillsammans med han? det tänkte jag ofta på. Varför i hela friden är jag tillsammans med han? Men kom aldrig fram till något vettigt svar.

Jag blev irriterad när han slängde sina strumpor och kalsonger runt omkring sig. Och är man kär så bryr man sig inte om ens kille slänger alla kläder omkring sig. Pratade med mamma om det. Hon sa det att irriterar man sig på sådana små grejer så är det något som är fel. Visst man kan irritera sig på det men inte så som jag gjorde. Jag var förbannad helt enkelt för det var precis som han inte förstod det att det finns en tvätt korg på toaletten liksom. Sen så fick jag göra allt. Jag fick diska gämt, städa osv. Jag har ingenting emot att göra det om man visar lite uppskattning någon gång liksom. Men aldrig. Han tog det för givet eftersom jag bara gick i skolan tre dagar i veckan. Men för det är det ju inte meningen att jag ska göra allt liksom. Tycker inte jag. Inte när man inte är tacksam liksom. Det var då jag började inse vad jag höll på med. Jag höll på att sjunka ner helt totalt i ett svart hål, det var så jag kände. Varför vara tillsammans med någon som man inte ens kan lita på? Kul att snoka runt bland alla hans grejer och mobil bara för att man inte litar på honom. Det är helt absurt. Hur ska man kunna ha en framtid med någon som man inte kan lita på? det fungerar inte alls...

Jag insåg att det var dags att göra någonting åt detta innan det är försent och det gjorde jag, jag lämnade honom. Och jag kan säga det , visst det låter kanske jätte hemskt. Men jag har aldrig känt mig så lättad som jag är idag. Det var riktigt länge sedan jag kände mig så här lättad. Jag kan nu säga att varför stannade jag kvar så länge när det enda vi gjorde i slut endan var att bråka, tjaffsa eller nått annat sådant dumt. Och varför gav jag han så många chanser? Jo det måste ha varit att jag kände en trygghet hos honom, vilket jag inte kan förstå heller hur jag kunde göra eftersom han ljög hela tiden. Kan också vara att det blev liksom bara så, att det skulle vara vi eftersom vi var ihop så länge.

Men jag har i alla fall lämnat honom och jag ångrar det inte, för att jag är ingen matta som man bara trampar på sådär. Och jag har lärt mig mycket av detta förhållandet måste jag säga. Mig kan man inte trampa på längre. Jag är fortfarande fruktansvärt snäll. Men kommer aldrig hålla på att ge massa chanser i ett annat förhållande, för jag har tagit lärdom att vara för snäll straffar bara sig själv i slutändan och sedan har jag också tagit lärdom att det går inte att ändra på människor, hur mycket man än vill så är det jätte svårt att göra det. Man är den man är och man ska inte förändra varandra sådär. För då är det inte det riktiga jaget som man är kär i heller.

Jag har gått vidare i alla fall. Jag bodde i lägenheten själv från det att jag lämnade honom. Jag lämnade han förra året lite nån månad innan min födelsedag som är i oktober. Och har då bott själv i lägenheten ganska länge.
Men jag hade det jätte bra måste jag säga. Jag och Alfons :) Skrev väl inte så mycket här över huvudtaget när jag bodde i kristianstad. Men det berodde nog mycket på det här med mitt ex.

Nu vet ni det, undrar ni något så bara fråga mig om det, var inte rädda för det .

Ja och nu till den andra nyheten.
Jag har träffat en ny kille :) Jag var singel i 8 - 9månader och kände att nej nu får det vara nog 
med att vara singel. Jag är ingen singel tjej, jag vill gärna ha någon att dela min vardag med osv.

Det började med att jag tittade på dejting sidor på nätet. Jag tänkte att det kunde vara
roligt att testa det någon gång liksom. Så jag kollade runt och tyckte att vissa sidor var det för
dyrt att bli medlem på och vissa var inte alls seriösa.
Så det fick bli E-kontakt. Lagom pris, lätt att göra egen profil osv. Först tog jag inte det på så stort
allvar utan bara var medlem, sen så pratade jag med en kille först som jag träffade efter vi pratat på telefon, han bor i karlshamn. Vi åt ute och kollade på film hemma hos honom. Men det blev inget mellan han och mig. Sen träffade jag en annan kille som bodde i kristianstad. Vi åt ute vi med sen så såg vi film och spelade lite tv spel. haha kan låta lite löjligt. Men det är kul ju ! Men det blev ingenting med honom heller.

Sen la jag dejtandet lite på hyllan faktiskt tills en dag då han med stor H hörde av sig.
Jag hade i början när jag skaffade min profil på ekontakt skrivit till honom för att han verkade seriös och hade samma ålder osv. Riktigt söt måste jag väl med erkänna att han är.
Så det första han skrev var att, när jag såg att du skrivit till mig så var jag bara tvungen att betala medlemsavgiften för att se vad du skrivit till mig. För din profil verkade så himla bra för att vara sant.
Och vi pratade vidare på E-kontakt, sedan blev det Msn och där skrev vi långt in på natten och pratade om allt mellan himel och jord och skickade bilder till varandra. Han verkade så himla bra för att vara sann liksom. Jag var helt i chock tillstånd måste jag säga för att finare kille har jag aldrig pratat med någonsin. Och då menar jag insidan.

Han gav sitt nummer till mig men jag kände att jag inte ville gå så snabbt fram. Men jag kunde inte hålla mig så på morgonen nästa dag så smsade jag honom. Och sedan smsade vi jämt och sedan ringde vi till varandra. Mitt hjärta slog så hårt och så snabbt att jag trodde det skulle hoppa ut. Allt kändes så himla overkligt. Jag var helt , ja jag svävade på rosa fluffiga moln liksom.

Tillslut bestämde vi oss för att träffas. Vi bestämde att helgen när kristihimelfärdsdag är kan vi ses.
Han sa att du får gärna komma på Torsdag , för jag tar ledigt på fredagen. Och jag tänkte okej visst. :)
Så jag åkte till han. Han bor i Oskarshamn så jag åkte till kalmar och han erbjöd sig att hämta mig där, eftersom det var första gången. Och mitt hjärta slog snabbt hela resan till kalmar. Var längesedan jag var så vimsig alltså.
Sen när vi kom hem till honom i hans lägenhet så lagade vi mat, det blev spagetti och köttfärssås :) Jätte gott var det! Sen så såg vi på film. Morgan Pålsson såg vi, jag hade med mig den för han hade aldrig sett den. Sen så såg vi johnny cash filmen, walk the line. Har aldrig sett den. Konstigt att jag inte har sett den, men den är sjukt bra:)

Helt plötsligt så låg vi där i soffan och höll om varandra och så säger han, Isabelle jag är kär i dig.
Då kände jag mig som den lyckligaste flickan i hela vida världen för jag hade också känslor för honom.
Sen så stannade jag enda tills på söndagen. Och jag kan säga det att det var den finaste och bästa helgen på väldigt länge.

Och nu är vi tillsammans, vi har varit tillsammans sen den 15/5 2010 :)

Och just nu sitter jag på hans dator och skriver detta.
Har varit här i Oskarshamn sen förra torsdagen.

Vill bara att ni ska veta hur lycklig jag är, det bästa är att vara kär, vad vore livet utan kärlek? Ingenting!

Annars har jag inte så många andra nyheter som ni inte vet.
Jag har ju sökt psykiatri Ky utbildning till hösten och jag har blivit 5 reserv i både kalmar och karlskrona.
De andra utbildningarna jag sökt vet jag ingenting om ännu .

Men nu ska jag lägga mig ute i solen och pressa innan hjärtat kommer hem från jobbet.



(Min Sötnos)
Visa fler inlägg