Nedvärdera sig själv .
De är mer vackra, mer drivna, har en personlighet som lyser igenom, är fantastiska vänner, ambitiösa, motiverade, mer strukturerade. Jag kan bara fortsätta att rabbla upp positiva egenskaper om mina vänner, de är fantasiskta helt enkelt.
Jag berättade för en nära vän att jag länge försökt jobba på min självkänsla, och att jag berättade att jag testat att skriva ned mina positiva egenskaper. Enbart positiva. Och jag kom på en sak. EN SAK?.
Jag skriver inte det här för att fiska kommentarer om "hur bra jag är", utan jag skriver detta för att det här verkligen är ett problem för mig. Det hindrar mig lite i min vardag. Jag tar alltid steget tillbaka för jag anser inte att jag är en intressant person. Jag tycker själv inte att jag har något att erbjuda eller att komma med. Så därför tar jag ett steg tillbaka.
Komplimanger från andra, eller att tala om mig själv som person eller mitt utseende är fruktansvärt svårt. Jag liksom drar mig undan eller börjar prata om annat, just för att jag blir så osäker.
Kände att jag behövde skriva av mig detta då jag håller på att jobba med detta. Jag går ju som sagt och läser till psykiatrisk skötare. Och i den kursen så får vi den möjligheten att träffa en psykolog som ska bygga upp våran självkänsla. Jag tycker att det blir bättre. Men detta är såklart något som jag måste jobba på, Verkligen ..
När jag träffade våran så kallade skol psykolog för första gången så kände hon de på sig att jag nedvärderar mig själv. Eftersom jag, på platts i våran skolsal erkände för alla att jag värderar inte mina tankar lika högt som alla andra. Jag nedvärderar mig själv ..