Ett jobbigt beslut ..

Vet inte hur jag ska börja detta inlägg. 
Jag börjar med att säga att tidigt i våras. Så bestämde vi oss. Jag och min sambo för att försöka hitta ett nytt hem till Texas. Och varför vi började titta på ett nytt hem åt honom är en lång historia. Men för att göra den historian kort så hände det en insident med Texas som fick oss att stanna upp och inse att det inte längre funkar att ha Texas hos oss. Vi kunde ej hantera det han varit med om i sin förra familj. 

Texas hade en gång smitit under våren och letat upp en person för att sedan skälla som bara den och göra utfall gentemot denna person. Och han stannade inte där utan han nöp även personen i knä vecket! :( 
Vilket är jätte hemskt. Vissa kan tycka att en sådan hund bör avlivas. 
Och han bet inte han nöp bara henne. Men det är inte okej ändå. 

Jag märkte när jag tog över Texas när han var 6 månader att det var något som inte stämde. Han var väldigt avvaktande gentemot män. Tog lång tid innan han knöt band med min sambo och männen runt omkring i mitt liv. 
Jag förstod att han inte blivit snällt fostrad och började ställa frågor ang. Texas. Frågade då uppfödaren och inte familjen. Och hon sa att mannen i familjen har varit väldigt sträng, mer än så sa hon inte. Men, jag vet att det stannade inte där. Utan Texas har blivit både psykiskt och fysiskt terrad. 
Usch, blir så ledsen när jag skriver detta :( . Hur kan man göra så emot ett djur?:(

Efter ett tag började Texas visa ännu mer osäkerhet gentemot män och började göra utfall, skälla helt okontrollerat emot dem när de kom en okänd man. 

Jag visste inte hur jag skulle hantera det. Eftersom jag kan inte bli arg på honom när han visar en så stark osäkerhet. Jag frågade proffesionella människor inom brukshundklubben hur jag skulle göra. Ja jag blev helt ställd. Visste inte hur jag skulle göra. Redan där gick mina tankar åt att han måste omplaceras. Samtidigt som mitt hjärta sa nej och att bara ha tanken på det fick mitt hjärta att slitas sönder. Jag och Alfons älskar ju han så mycket.  

Jag var jätte ledsen, i flera dagar. Kunde knappt gå till jobbet och sjukanmälde mig. 
Jag älskar ju Texas för mycket för att gå i tankar som avlivning och omplacering. 

Men så kom den dagen vi bestämde oss för att testa omplacera Texas. 
Jag la ut honom på blocket. Skrev som det var, dålde ingenting om vad som hänt och varför vi valde omplacering. 
Jag tänkte. Jag får inte vara egoistisk i det här. Texas kanske behöver vara ensam hund i familjen. Eller jag visste inte alls vad jag skulle göra :( . 
Vi tänkte att vi testar för Texas skull.

Det var en tjej ifrån Gotland som hörde av sig. Som gärna ville testa. Hon fick det och jag grät och grät. 
Men jag fick tänka att nä, jag gör detta för Texas skull. Vi vill att han ska få det bra och hade jag varit egoistisk hade jag behållt Texas själv, men han behövde testa detta. Jag stod kvar som ägare på Texas och så skulle hon få testa. 

Han bodde hos henne i 3 veckor. Sedan kände hon samma sak som vi. Att han är så pass osäker att ett proffs måste åta sig detta. 

Vi tog tillbaka honom och jag var så glad och ledsen på samma gång. Det gjorde så ont i hela mig att jag sov inte om nätterna. Vad skulle vi göra nu? 

Jag tittade på blocket och fick upp ögonen för ett hundcenter i Orrefors, Nybro. Och jag vet vad ni tänker när jag skriver så. Men detta hundcenter är en familj som har hundarna hemma hos sig. Inte i burar utan i sitt hus, soringer fritt på trädgård osv. Så inget hemskt alls. Jag kontaktade dem och sa som det var. Och detta hundcenter tar emot hundar som behöver omplaceras pga olika skäl. Tar hand om vissa problem de har och sedan omplacera dem till någon familj. En familj som passar hunden. 

Vi bestämde att vi ville testa detta. Vi lämnade Texas där och då brast det för mig. Vart jätte ledsen när jag lämnade honom där. Usch .. Som det gjorde innan så gjorde det ont i hela mig :( . 
Men tänkte fortfarande på Texas bästa. 

Nu fyra veckor senare har Texas ett nytt hem sedan två veckor tillbaka. Han bor hos en tjej i Kalmar som har bondgård, hus och allt det där. Och ja, han mår så bra. 

Så jag är så glad att jag kämpat så för det här. Det har varit värt allt. För han är värd allt i hela världen. Och jag kan nu blicka framåt och visst. Jag gråter ibland då jag saknar honom. Han har gjort ett stort avtryck i mitt hjärta. Så fin han är. Men nu har han det bra. Och jag är glad att jag valde denna vägen en den väg många andra tar. Nämligen avlivning. Det är ett lätt sätt att bli av med problem tyvärr. Men jag funkar inte så. 

Är så tacksam för det hjälp jag fått från j&s hundcenter i Orrefors. Tack! 
Och jag är så tacksam att jag tog mig till all den styrkan och tog mig igenom detta. Jobbigt har det varit. Men jag är glad nu. Men gråter ibland. 

Så därför har vi nu försökt att gå vidare och skaffat en ny krabat vid namn Jaxon. 
En finsk lapphunds hane på 9 veckor :) 
Ni kanske tycker att detta gick fort. Att jag skaffade en ny så fort. 
Pga detta som hänt Texas kommer jag nog aldrig kunna ta en omplacerings hund igen. För man vet aldrig vad hunden gått igenom. Och det fick vi vara med om. Så hemskt :(. 

Och nu är den lättaste tiden att ta en valp pga det är sommar, semester etc. 
Men vi har sörjt Texas mycket. Han lever men är hos en ny familj och väldigt lycklig. Så vi kände oss redo :) 

Har haft en jobbig period pga detta och inte velat dela med mig av det först då jag inte orkar höra om att jag skulle avlivat honom elller gjort si eller så. 
Men nu vet ni och han har det bra nu :) 

Älskade Texas som gjort ett stort avtryck i mitt hjärta. Kommer alltid att finnas där nu och föralltid :) 













Liljekonvalj

- Kom hem från nattens jobb pass. Gick ut med hunden och kände hur det doftade, Ajax rengöringsmedel i skogen. Det var liljekonvalj som stod där i skogen och luktade. Har nämligen det rengöringsmedlet hemma. Tyckte det var lite skumt att det luktade så i skogen. Plockade några med mig hem och nu doftar det gott i köket :) Nu blir det dejt med sängen en stund :) 





Visa fler inlägg