Att Nedvärdera sig själv ..
Att se sina positiva egenskaper om sig själv kan knappast räknas som något enkelt. Hur gör man det? Det är något som jag dagligen försöker att jobba med. Att inse sina fel och brister och att erkänna dem är knappast ett problem för mig. Jag är extremt bra på att hitta mina så kallade fel och brister, men väldigt dålig på att kunna se mina positiva egenskaper, vare sig det gäller utseende, kunskaper eller personlighet. Jag nedvärderar alltid mig själv och ser alla andra som så mycket bättre än vad jag själv är.
De är mer vackra, mer drivna, har en personlighet som lyser igenom, är fantastiska vänner, ambitiösa, motiverade, mer strukturerade. Jag kan bara fortsätta att rabbla upp positiva egenskaper om mina vänner, de är fantastiska helt enkelt.
Jag berättade för en nära vän att jag länge försökt jobba på min självkänsla, och att jag berättade att jag testat att skriva ned mina positiva egenskaper. Enbart positiva. Och jag kom på en sak. EN SAK?.
Jag skriver inte det här för att fiska kommentarer om "hur bra jag är", utan jag skriver detta för att det här verkligen är ett problem för mig. Det hindrar mig lite i min vardag. Jag tar alltid steget tillbaka för jag anser inte att jag är en intressant person. Jag tycker själv inte att jag har något att erbjuda eller att komma med. Så därför tar jag ett steg tillbaka.
Komplimanger från andra, eller att tala om mig själv som person eller mitt utseende är fruktansvärt svårt. Jag liksom drar mig undan eller börjar prata om annat, just för att jag blir så osäker.
När jag träffade våran så kallade skol psykolog för första gången när jag gick och utbildade mig så kände hon de på sig att jag nedvärderar mig själv. Eftersom jag, på platts i våran skolsal erkände för alla att jag värderar inte mina tankar lika högt som alla andra. Jag nedvärderar mig själv helt enkelt ..
De är mer vackra, mer drivna, har en personlighet som lyser igenom, är fantastiska vänner, ambitiösa, motiverade, mer strukturerade. Jag kan bara fortsätta att rabbla upp positiva egenskaper om mina vänner, de är fantastiska helt enkelt.
Jag berättade för en nära vän att jag länge försökt jobba på min självkänsla, och att jag berättade att jag testat att skriva ned mina positiva egenskaper. Enbart positiva. Och jag kom på en sak. EN SAK?.
Jag skriver inte det här för att fiska kommentarer om "hur bra jag är", utan jag skriver detta för att det här verkligen är ett problem för mig. Det hindrar mig lite i min vardag. Jag tar alltid steget tillbaka för jag anser inte att jag är en intressant person. Jag tycker själv inte att jag har något att erbjuda eller att komma med. Så därför tar jag ett steg tillbaka.
Komplimanger från andra, eller att tala om mig själv som person eller mitt utseende är fruktansvärt svårt. Jag liksom drar mig undan eller börjar prata om annat, just för att jag blir så osäker.
När jag träffade våran så kallade skol psykolog för första gången när jag gick och utbildade mig så kände hon de på sig att jag nedvärderar mig själv. Eftersom jag, på platts i våran skolsal erkände för alla att jag värderar inte mina tankar lika högt som alla andra. Jag nedvärderar mig själv helt enkelt ..
Detta är något som jag ständigt måste jobba med. Varje dag, varje timme samt varje sekund.
Men... jag kommer inte ge mig.