Här och Nu
Är det inte vanligt att en del befinner sig i en bubbla där allting lunkar på som vanligt och man säger varken bu eller bä? Eller att de är negativa och därför negativt inställda till allt, allt blir fel oavsett? Jo jag tycker mig stöta på människor som fungerar så allt för jämnan. De lunkar på i vanlig takt och glömmer liksom bort att njuta på vägen, de letar fel för att ha något att klaga över.
Det verkar som att det är lätt att hamna där och därför försöker jag hela tiden tänka positivt, för jag tycker verkligen att det fungerar. Det håller mig skyddad från mycket som är negativt. Det finns mängder jobbiga hinder bakom mig i livet som jag tagit mig förbi enbart genom att tänka positivt. Så man kan säga att jag är ett levande bevis på att det går.
Jag uppskattar allt mer i mitt liv. Jag kan känna enorm glädje av så små saker. Exempelvis fåglarnas kvitter som jag numera kan höra när jag vill hemma, oavsett vilket klockslag. Deras kvitter påminner mig om livet. Det gör mig lycklig och tacksam. Eller att det luktar vår ute. Eller som häromdagen när rodjuret som ofta är här hoss oss på baksidan bakom vårt hus och en underbar känsla kom över mig som fick mig att uppskatta att jag fick vara där i min trädgård, en vacker och solig kväll, och dessutom se detta magnifika djur röra sig fritt så nära mig. Det krävs inte så mycket egentligen för att vända en negativ dag till en positiv dag. För när man verkligen ser sig omkring eller tillåter sig själv att känna efter så finns det så otroligt mycket att vara tacksam över.
Och det är där, i den typen av tankar som jag oftast befinner mig. För det är där jag känner att jag lever. Och när allt kommer omkring så är jag evigt tacksam för att jag lever det liv jag lever, att jag bor där jag bor, att jag har min familj, att jag har de personer omkring mig som jag valt och att jag tillsammans med Simon kan forma vårt liv som vi vill.
Det mesta som andra ältar eller klagar över är sådant jag inte ens funderar över. Negativiteten har ingen plats i mitt liv även om den ibland tränger sig på såklart, jag är ju inte odödlig mot sånt som gör ont. Jag ser helt enkelt på livet som det är just nu med glädje och tacksamhet för jag har verkligen mycket att vara tacksam och glad för och den energi jag får av att påminna mig själv är väldigt beroendeframkallande. Det är mitt bränsle.
Och även om jag gärna vill förändra och göra så mycket mer av mitt liv så är jag lycklig här och nu också, likväl som jag kommer att vara i framtiden. För det är här och nu som vi lever och det är ingen mening att hela tiden se fram emot allt som händer senare för vem vet om vi någonsin kommer dit. Det är verkligen inte målet som är livet utan det är resan på vägen dit och jag är evigt tacksam för allt som jag har här och nu och jag ser med spänning och positivitet fram emot vad som komma skall.