Isabelle

Så denna mammaledighet börjar nu gå emot sitt slut. Jätte märkligt att tiden kan gå så snabbt men även sakta. Tittar jag tillbaka på tiden så har vi hunnit med massor under dessa snart två år. Har nog aldrig varit så sjuk som jag varit heller under denna tiden. Förkylningarna har varit så många att jag inte kan räkna dem längre. 

Första halvåret efter vi kommit hem ifrån neo med Walter så höll vi Wilmer hemma ifrån dagis. Dels pga den stora ökningen av RS-viruset och att vi ville inte att Wilmer skulle dra hem något ifrån dagis och smitta ner lilla Walter. Så när Wilmer väl började i januari så började sjukdomarna avlösa varandra. Men det är ju så när barn ska få upp sitt immunförsvar. Men även vi andra i familjen blev alltid så sjuka. Vårat immunförsvar var väl inte heller det bästa efter pandemin när man låste in sig själv. 

Det har varit jätte mysigt att få så mycket tid med mina barn. Även tufft stundtals. Men det är det fina man minns. Och jag kommer se tillbaka på den här tiden med värme. 

Kanske är detta sista gången jag är hemma såhär länge. Vi vet inte vad livet vill oss i framtiden. Men jag är tacksam att jag fått möjlighet till detta. Det är inget man ska ta förgivet. Tvärtom. 

Men snart börjar en ny vardag här hemma. Men först ska vi njuta av hela december och halva januari. Sedan är det dags. Och jag tror det kommer bli jätte bra för oss allihopa ♥️  

Så små ni var. Tiden går fort ❤️